Karolinska var en verkstad för informationssystem av Ulla Gerdin

Här är ett utdrag ur en intervju med Ulla Gerdin där hon berättar om datoriseringen av patientövervakning och andra verksamheter på Karolinska under 1960- och 70-talet:

“Ja det var väl så att det som hände på Karolinska sjukhuset och särskilt thoraxkliniken i sin helhet, var ju en, en verkstad för informationssystem. Det var inte bara intensiven och operation, utan det var också på fys lab där Alf Holmgren var chef och han drev utveckling av informationssystem inom det området. Inom thoraxmedicinska kliniken där Paul Hall var chef så var utvecklingen intensiv och hade stor betydelse för vad som sedan hände. Men också inom kardiologiavdelningen där pacemakeravdelningen fanns så skedde ju en utveckling av ett pacemakersystem. För att dels hålla reda på servicen av pacemaker och inställning av pacemaker, men också för att hålla reda på patienterna. Så att alla avdelningar egentligen var på ett eller annat sätt involverade i den här utvecklingen på thorax.

Sedan så spreds ju thoraxsystemet, -74 så gjorde man en installation av det här systemet på Sahlgrenska sjukhuset, på kirurgiska öppenvårdsmottagningen, eller poliklinik hette det väl kanske då, med Torsten Seeman som ansvarig för det arbetet. Och det var samma företag och samma grundsystem som användes, men att man då gjorde det för vanlig kirurgisk verksamhet och öppenvård. Senare såldes också ett av de här systemen till Manchester i England. Så det spreds den vägen och själv hade jag då möjlighet att åka med över till Manchester och berätta om vad vi hade gjort och vad vi hade tryckt på för funktioner och så, vad som var viktigt. Jag kommer än idag ihåg en fråga jag fick i Manchester: Är det någon ålderskillnad på acceptansen, är det så att alla kan acceptera att använda systemet. Då hade vi en avdelningsföreståndare som var nära pensionsåldern och hon var drivkraften för oss. Det var hon som såg till så att vi lärde oss, som såg till att det blev tid för utbildning. Så det har nog inte med ålder att göra, utan det hade mer med att man såg möjligheterna för och att det de facto hade effekt för patienterna.

Men sedan om man då skall se att visst hade det, visst påverkade det annan utveckling och vi påverkades av den utveckling som pågick runt om i Stockholm. På Södersjukhuset hade ju Ove Wigerts, Georg Matell och flera utvecklat ett system för medicinska intensivvårdsavdelningen på Södersjukhuset. Det var ju ett system för att hålla reda på patienter med myastenia gravis och vården av dessa patienter. Det var ett system som skulle sköta tolkningen av EKG-rytmerna, så att man skulle kunna se vilka patienter som hade hjärtinfarkt eller hur hjärtinfarkterna utvecklade sig. Det här systemet togs i drift redan i mitten på 60-talet, för det kommer jag ihåg från min elevtid, att dom höll på och utvecklade och det var -66, -67 någon gång som vi hade en lång diskussion om det här med dom, hur systemen påverkade utbildningsnivån av personalens kunskap om att kunna tolka EKG. Men det systemet har ju levt vidare och vidareutvecklats och utvecklats om igen och man har tagit nya system i drift. Så att den kunskapen har ju delvis försvunnit hos personalen.”

Läs hela intervjun på hemsidan till gruppen “IT inom vården”.