Mössen invaderar BESK!

I mitten av 1950-talet anställdes jag som amanuens vid Stockholms Högskola för att undervisa vid kemiska övningslaboratoriet, Kungstensgatan 45. Jag placerades även i en forskargrupp som leddes av Arne Magnéli, då laborator (biträdande professor med dagens språkbruk) i oorganisk kemi och något tidigare inflyttad från Uppsala. Forskningen vid institutionen rörde sig huvudsakligen om oorganisk strukturkemi, och labbets utrustning för röntgenkristallografi var rätt omfattande. Hur sådan verksamhet bedrevs i Stockholm och Uppsala har Lars Kihlborg berättat ganska utförligt om i en annan artikel, så jag skall bara komplettera med några detaljer som direkt rör introduktionen av BESK i jobbet.

Som Lars K påpekade så är röntgenkristallografi ett mycket räkneintensivt arbete. Räknandet utfördes dåförtiden ofta av sommarjobbande studenter med hjälp av s.k. strips och Facit-snurror som förde ett hiskligt oväsen, särskilt sedan de försetts med elmotor. Jag höll också på att bli indragen i detta, men det fanns ett nyvaknat intresse för möjligheten att låta matematikmaskinen BESK överta rutinjobbet. Möjlighet till täta utprovningar av program fanns ju också, eftersom Matematikmaskinnämnden var inhyst i Gamla Teknis, tvärs över Drottninggatan från oss. Men nattarbete var förstås vad som gällde, eftersom penningstarkare organisationer räknade på dagtid.

Tillsammans med två kolleger, Stig Åsbrink och Göran Blomqvist, fick jag i uppgift att tillverka program (”sekvenser” eller ”rutiner”) för tredimensionell fouriersyntes av strukturbilder ur röntgendata, och för beräkning av strukturfaktorer (i princip beräknade röntgenintensiteter för jämförelse med mätdata). Programmen fick i färdigt skick benämningarna:

SUPERMUS: Sekvens för Uträkning av Patterson- och Elektrontäthetsfunktioner i Rymden Med och Utan Symmetricentrum.
SNUSKMUS: Sekvens för Numerisk Uträkning av Strukturfaktorer i Kristallstrukturer Med och Utan symmetricentrum.

Jag bifogar artiklar ur ”Arkiv för kemi” som beskriver programmens uppbyggnad och användning.

Programmen skrev vi direkt i hexadecimal maskinkod, och när vi äntligen blev färdiga så svor jag på att aldrig mera programmera i ett lågnivåspråk. Alfakod och Fortran fanns ju påtänkta, dock inte tillgängliga för BESK när vi hade behövt dem. Sommarjobbarna med räknesnurror skrattade åt oss, för de ansåg sig ha ett så stort försprång att de borde vara disputerade innan vi blivit klara med programmen. Men si – en dag sent i augusti klev vi in till dem med en BESK-tillverkad strukturbild som de hade suttit och räknat på (och delvis räknat fel på) sedan i juni. Sejern var vår!

Ytterligare en lätt sorglustig detalj: I nästa rum intill oss satt en man som i åratal hade försökt förbättra slipningen av kugghjul i en analogimaskin för fouriersyntes. Den var givetvis tänkt att överta den typ av räknearbete (dock i mindre skala) som vi nu hade färdiga program för. Jag vill minnas att det tog ett år till innan han gav upp.

Sven Westman
Kvarnåsvägen 16
184 51 Österskär
Tfn 08-54023131
Mob: 070-7038654
mailto:sven.westman@tele2.se
http://svenketra.net