Människor i datavärlden- några personliga minnen av Lars Arosenius

Utdrag ur Lars Arosenius minnesberättelse

 Matematikmaskinnämnden

På MNA byggde man sommaren 1955 kärnminnet och den som ansvarade för detta var Carl Ivar Bergman. Jag gick en kurs i BESK-programmering av Germund Dahlquist och Olle Carlqvist (d), och jag kommer ännu ihåg den lyckokänsla som uppfyllde mig när jag plötsligt insåg sammanhangen i matematikmaskinernas funktion. MNA vimlade av duktiga människor: på tekniska sidan givetvis Erik Stemme, men också G. Stenudd, Gunnar Wahlström, som gjorde SMIL i Lund och sedan kom till Facit, Hans-Otto Kreiss, Hans Riesel, Olle Dopping (d) förutom ganska originella men duktiga programmerare som Hjertman och Carling.

1956 inträffade den stora avgången från MNA till Facit och när den inträffat sade Tobban [Torbern Laurent, styrelseledamot i Matematikmaskinnämnden] till mig att övergå till MNA vilket jag gjorde. Den tekniska avdelningen var ju ganska tunn och till avdelningen kom då Zoltan Horwath och Laszlo Ivanyi, som båda var ungerska ingenjörer som kom ut 1956. Från marinen kom Bengt Jacobsson, som var mycket god vän med Gunnar Hellström, som skrev ett rudimentärt programmeringssystem som jag tror man kallade FAS, Fiktivt Adress System?. Han bildade sedan med Zoltan Autocode. Så småningom fick nämnden en ny teknisk chef, Gunnar Erlandsson, fysiker från Stockholms Universitet. Till nämnden komockså efter exjobb på KTH Ingvar Thunell (d) och Herman Müller ?.

Vi hade givetvis en hel del kontakter med Facit, eftersom MNA så småningom inköpte en FACIT EDB-3, som placerades på första våningen i MNA lokaler på Drottninggatan. BESK hade bara hålremsa in och ut och enkel IBM-skrivmaskin som I/O och även om remstekniken med kapacitiv avläsning av hålen och eleganta stanskonstruktioner uppnådde imponerande hastigheter var det inte tillräckligt. Facit maskinen utrustades därför med magnetband, där magnetbandsstationerna kom från Ampex men kontrollogiken utvecklats av Saab i Linköping för SARA, en kretsmässig kopia av BESK men med annan instruktionslista. Arbetet med magnetbanden förde oss samman med Saab gossarna Viggo Ventzel och Bengt Jieverts och också med Kurt Widin och Björn Lind, den senare var ju en av de ursprungliga konstruktörerna till BESK, bl.a. förstärkarna för operationsavkodaren. Vi hade givetvis också kontakter med BESK-avläggarna SMIL med Carl-Erik Fröberg och Gunnar Wahlström i Lund, samt Nils Ivar Beck och Scharoe-Pedersen på Regnecentralen i Köpenhamn. Med Danmark gjordes f.ö. en första direktkommunikation mellan BESK och DASK över telefonlinje omkring 1956. Vi byggde in flytande räkning på BESK och det utnyttjades mycket. Bland användarna fanns många som gjort stora insatser: laborator Comet, FRA, Rossby som spådde väder, och många fysiker.

NORDSAM

1959 fick Yngve Rollof (d) och jag uppdraget av Nämnden att arrangera ett Nordiskt Symposium för Användning av Matematikmaskiner, NORDSAM, och det hölls i Karlskrona. Ett antal föredrag gavs där, bl.a. visade IBM sig för första gången resultat som teknikutvecklingsresurs i Sverige genom en undersökning av teleledningars kvalitet i Stockholm, som presenterades av Berth Lindberg och Cai Kinberg. Till symposiet hade knutits en utställning och bland de få utställarna fanns IBM, som med Rune Nilsson visade upp IBM 610, en mindre maskin, som dock kostade åtskilliga 100k SEK. Den hade rör och trumminne. Den hade konkurrens från många håll i USA, bl.a. från Alvac, Axel Wennergrens amerikanska databolag i Kalifornien.

Alvac-ABN

1958 hade Alvac bildat ett dotterbolag i Sverige med Tord Wikland, tidigare FOA, som vd. Dit rekryterades också från Ericsson och Televerket Gösta Lindberg och Bengt-Gunnar Magnusson. Alwac IIIE, hade vunnit ganska stora framgångar i USA, bl.a genom ett mycket intelligent utnyttjande av ett magnetiskt trumminne, där maskinens alla register fanns i form av cirkulerande register, varigenom maskinens rörantal blev lågt och därmed tillförlitligheten hög. Maskinen började levereras 1954 och såldes i flera hundra exemplar framför allt till militära institutioner och högskolor och universitet.

Framgångarna gjorde att man startade utveckling av en större maskin, Alwac 800, och valde då som komponenter magnetiska förstärkare, som drevs med en 500 kHz klocka. Tilltron till transistorer var ju dålig i mitten på 50-talet och magnetiska material var aktuella både i USA och i Japan. 1959 omorganiserade Wennergren sina dataaktiviteter och Alwac överfördes till AB Bo Nyman, ABN-bolagen och därmed till Sverige. Jag kom till ABNbolagen 1959 på sommaren som teknisk chef. ABN-bolagen omfattade då också ganska stor tillverkning av Sinus snabbtelefoner, telefonväxlar till Telegrafstyrelsen och signalmaterial för järnvägar. Bolaget expanderade stort och byggde ny anläggning i Bollmora och en fabrik i Norrköping. ABN-bolagen startade nu en svensk tillverkning av Alvac IIIE i Sverige som då döptes om till Wegematic. Stommen till de magnetiska trummorna göts och svarvades på Eksjöverken i Småland, kretskorten gjordes i Bollmora liksom de magnetiska huvudena. Ett antal duktiga ingenjörer fick det hela att fungera. (Bäckström, Björkman, Christiansson, Halldén). Ett trettiotal maskiner byggdes, många donerade till universitet och högskolor, bl.a. KTH.

Trummorna var användbara i andra sammanhang och med Gunnar Agrell på ADDO startades ett samarbete, som bl.a. ledde till ett system för prismärkning (trumminnet lagrade priser, en till systemet kopplad Lindell-våg gav vikt och systemet tryckte etiketter med pris, pris/kg och vikt). Ett arbete att snabba upp Wegematic med kärnminne lades ut på Zoltan Horvath, och gav startmöjlighet till byggandet av TRASK, en transistoriserad BESKefterföljare. Arbetet med Alwac 800 med magnetiska kretsar kom också till Sverige men lades ganska snart ned. Till ABN-bolagen kom också Ingvar Lindberg från Statskontoret och en av initiativtagarna till det svenska personnummersystemet och över huvud taget ADB-inriktad.

IBM Nordiska Laboratorier

Jag gick 1965 till IBM och sökte upp Gunnar Wedell och fick av honom anställning på IBMs Nordiska Lab på
Lidingö. Chef för laboratoriet var då Tage Frisk. Laboratoriet hade bildats 1959 och lyckats rekrytera en mycket kvalificerad medarbetarstab, varav många sedermera blev professorer, bl.a. Karl Johan Åström, Torsten Bolin, Åke Ekström, Dines Björner, Hans Andersin och Arne Lindberger. IBM Nordiska Laboratorier ingick i IBMs utvecklingsorganisation och jag var åren 1967 – 1969 på tjänstgöring vid IBMs lab i San Jose, Kalifornien och Boca Raton, Florida och 1972 vid IBMs lab i La Gaude utanför Nizza i Frankrike.1968 fick jag på IBM Component Division i East Fishkill se de första integrerade mikroprocessorena som också hade internt minne som IBM hade gjort och det innebar i många avseenden en revolution i tänkandet, framför allt därför att minnen kunde göras i samma teknik som övriga komponenter och de besvärliga tunga och dyra extra kraftaggregaten för kärnminnena kunde elimineras. På laboratoriet fanns bl.a. också Ingemar Ringström, John Freer och Bengt Gällmo som alla gjort stora insatser för utvecklingen av IT i Sverige. Sedan kom programmerare att spela en stor roll, bl.a. Birger Berggren, som ledde framtagningen av en hel serie sorteringsprogram som användes över hela världen.

1975 kom jag över till Huvudkontoret och fick då ansvaret för IBM Svenska ABs kontakter med universitet och högskolor. Thomas Lindberg som tidigare varit försäljningsansvarig inom IBM Svenska AB var den som lockade över mig. Han kom sedan till Statskontoret tillsammans med Åke Pernelid och Svenonius. IBM var en mycket intressant kultur med många unika principer för sin styrning med ett väl strukturerat managementsystem, baserat på ett fåtal grundprinciper, som jag tror är lika aktuella för företag idag. På IBM fanns också en rad utomordentligt duktiga personer med stor datateknisk kompetens, bl.a. Sten Kallin, som gjorde de första ”datakonstverken” tillsammans med Sten Johansson i Lund, Ingmar Svensson, chef för IBMs fabrik i Järfälla, Karsten Larsen, kommunikationsspecialist och senare ordförande för SER, Ingmar Hedenklint, systemman, PG Hagmar och Calle Cederskiöld, som drev fram stora satsningar på medicinska
området, PO Olofsson, vd och senare chef för Industriförbundet, Tage Lundeberg, f.d. marknadsdirektör och som har ett mycket stort material från IBM Svenska AB i tidigare skeden m.fl.

Läs hela minnesberättelsen på hemsidan till gruppen “Tidiga datorer”.