Facit

Ingvar Holmberg Född år 1933
ingvar.ho@telia.com

Det finns antagligen inget jag har glömt så fullständigt som födelseögonblicket! Jag måste ju ha varit med om det i den vackra vårmånaden 1933. Min far hade för lagom länge sedan muckat från ett av flottans fartyg, (där han gjort en försenad militärtjänstgöring och bland annat varit med på den resa från Tyskland då vår avlidna drottning Viktoria skeppades hem), kommit tillbaka till Blekinge och träffat min mor som var piga och bageriarbeterska i Mörrum. Far var född ”utrikes i Vekerum”, som det hette på den tiden. Han var en tröttkörd bonddräng som några år innan militärtjänstgöringen mönstrat på en gammal skorv som hette Gylsboda, där han arbetat som eldare under några resor över Nordsjön.

Utdrag ur Gunnar Wedells dataminnen

Före och under KTH-studierna jobbade jag på FOA med servoteknik. Min chef under större delen av den tiden var Olle Carlstedt. Chef för den avdelning inom FOA där servotekniken ingick var Tord Vikland, som senare gick till Wennergrens datasatsning (Alvac), därefter till Teleplan. Efter examen från KTH stannade jag kvar där och jobbade på institutionen för regleringsteknik. En dag ringde Olle Carlstedt, det måste ha varit 1958, och meddelade att man skulle börja med en ny verksamhet, datateknik, på FOA och han erbjöd mig att börja arbeta där, vilket jag accepterade. På FOA stödde vi Flygförvaltningen som höll på att bygga upp det svenska flygförsvarssystemet STRIL 60. Jag fick ansvaret för att konstruera och bygga en transistoriserad dator med 16 bitars ordlängd avsedd för experiment med databehandling i realtid (den första svenskbyggda transistoriserade datorn?). En ingenjör vid namn Starking lödde ihop det hela. Vi använde ett kärnminne från Philips, som trodde vi skulle öppna en stor marknad för dem och det kom några höjdare från Holland till Stockholm, men jag kommer inte ihåg vad de hette. Kjell Mellberg, som gått ett par år före mig på KTH och som jobbade på Standard Radio, SRT, hade gjort sin militärtjänst på FOA. Han gjorde en repmånad under vilken han anslöt ett PPI till ”min” dator. En annan kille, Runberg, hade konstruerat en symbolgenerator till PPI:et, som vi lånat från Standard Radio. Datorn anslöts också till en radarstation för bearbetning av radarekon. (Det var verkligen realtid då, en ny radarpuls kom varje 3,4 ms, om jag minns rätt, och man hann inte göra så värst mycket beräkningar under den tiden).

Utdrag ur Gunnar Stenudds minnesberättelse.

BESK (Binär Elektronisk SekvensKalkylator)

BESK var ingen labbmodell. Den var konstruerad med stor omsorg och efter noggranna ritningar, som både DASK och SMIL använde och som SAAB köpte till sin SARA. När professor Lebedev från Moskva Tekniska Högskola, besökte oss 1952 eller 1953, blev han sannolikt påverkad i sitt beslut, att i kommande BESM, våga satsa på Williamsminnet, vilket ännu var den enda minnesteknik, som möjliggjorde byggandet av en snabb parallellmaskin. Uppfinnaren, F.C. Williams använde sin minnesprincip till sin seriemaskin, som ställde mindre krav på minnet, men också gav långsammare maskin.

BESK var klar i slutet av 1953. Den var snabbast i världen en tid. Det har talats om någon speciell då hemlig amerikansk kodknäckarmaskin som skulle ha varit lite snabbare. Den diskussionen lämnar jag därhän. Vi som byggde BESK och dess efterföljare, var stolta över att vi, efter mycken möda, byggt en maskin i världsklass, som gjorde tjänst i 13 – 18 år och starkt underlättade Sveriges inträde i IT-eran. Erik Stemme var teknisk chef och BESK:s arkitekt. Han utvecklade den räknande enheten, det magnetiska trumminnet, större delen av kraftenheten, slutkonstruktion av den digitala av styrenheten, snabb remsläsare och stans, samt kontrollbordet med dess stora ”sifferdisplay” (0-F) av etsade plexiglasskivor. Undertecknad utvecklade det snabba Williamsminnet, den analoga delen samt klocka och tidkretsar för styrenheten, del av kraftenheten med spänningsregulatorer för W-minnet, digital bildskärm med två bildrör, samt kamera och filmkamera till densamma.