IBM Nordiska Laboratorier

Jag har redan skrivit den i Word och den blev ganska lång. Jag lägger in Word-dokumentet som bilaga.

Jag var anställd på IBM under perioden 1970 – 2005. Under 70 talet var jag verksam på IBMs Nordiska Laboratorier på Lidingö. Jag arbetade i huvudsak som teknisk skribent och min uppgift var att ta fram dokumentation om de olika hårdvara och software produkter som utvecklades där. Produkterna var avsedda för IBMs globala marknaden och labbet var en av flera runt om i världen som sysslade med produktutvecklingen. De största labben fanns i USA och sysselsatte tusentals personer. På Lidingö var vi cirka 200 personer, alltså en liten kugge i en stor apparat. Nedan är några av mina minnen från den tiden.

Hur såg det ut 1970?

Datormiljön var framför allt stordator och inte allt för olikt dagens stordatorer men med en kapacitet som var en bråkdel av dagens. Första generationens integrerade kretsar fanns, primär minnen var av typ kärnminnen och typiska minnes storlekar räknades i kilobytes. Lagringsmedia var hålkort och magnetband, skivminnen fanns men var av tämligen begränsade kapacitet. Datakommunikation fanns men kapaciteten var mycket lågt. Utväxling av information mellan datacentraler skedde via hålkort eller magnetband.

Utdrag ur Lars Arosenius minnesberättelse

 Matematikmaskinnämnden

På MNA byggde man sommaren 1955 kärnminnet och den som ansvarade för detta var Carl Ivar Bergman. Jag gick en kurs i BESK-programmering av Germund Dahlquist och Olle Carlqvist (d), och jag kommer ännu ihåg den lyckokänsla som uppfyllde mig när jag plötsligt insåg sammanhangen i matematikmaskinernas funktion. MNA vimlade av duktiga människor: på tekniska sidan givetvis Erik Stemme, men också G. Stenudd, Gunnar Wahlström, som gjorde SMIL i Lund och sedan kom till Facit, Hans-Otto Kreiss, Hans Riesel, Olle Dopping (d) förutom ganska originella men duktiga programmerare som Hjertman och Carling.