Virusjakt i Luleå 1988
Nedanstående artikel är inlagda direkt av besökare, som själva ansvarar för vad de skriver. Den svenska IT-historiens utgivaransvar gäller inte här. Läs gärna mer om våra villkor »
En dag i oktober 1988 när jag kommer till rummet på Luleå tekniska högskola för sistaårs-projektet “KliMax” (bygga klimatzoner i en SAAB) är alla PCar stängda med en lapp på, “DATA-VIRUS”. Vanurå?
Jag tänker att detta kunde ju vara intressant att studera närmare, så jag tar en promenad till Datacentralen där jag sommarjobbat. Jag framför en ödmjuk begäran att få ett exemplar av viruset för att under största möjliga försiktighet försöka göra något åt det. Hela högskolans PC-park står still, så i viss desperation ger de mig en smittad fil på diskett.
På hemmakontoret för det egna företaget börjar jag med att disassemblera filen och försöker läsa mig till i koden hur viruset egentligen fungerar. Viruset döper jag till “VirusX”. Märk väl att detta är före tiden för Internet så googling finns inte, men jag tror att jag försöker hitta information på Usenet (jag har modem och epost sedan 1985). Jag lär mig efterhand att viruset installerar sig som ett så kallat terminate-stay-resident program, och att det därefter smittar alla program som körs med en kopia av sig själv. Lite fiffel med bildskärmen gör det också. Om det råkar vara fredag den 13:e så väntar det 30 minuter och raderar sen alla program som körs - ganska nedrigt om man frågar mig.
Det installerade viruset registrerar sig på en avbrottsvektor och svarar sen på anrop där med en särskild kod, så att smittade program vid körning kan låta bli datorn om viruset redan är installerat. Aha! Här har viruset en svaghet som kan utnyttjas! Lösningen får bli att installera något ofarligt som låtsas att det är viruset. Lyckligtvis kan jag nu skapa ett terminate-stay-resident-program som svarar på anrop från smittade program, att de inte ska installera viruset på datorn. Försiktig testkörning följer. Succé! Mitt lilla program som får heta VaccinX hindrar verkligen VirusX från att smitta datorn.
Eftersom jag är en mycket hjälpsam person lägger jag också in en dialogruta som uppmanar användaren att rapportera att programmet är smittat. Likt Arkimedes skulle jag väl nu kunna springa naken genom Porsön skrikandes att jag funnit lösningen, men jag tar i stället med bultande hjärta cykeln till Datacentralen och visar stolt upp mitt resultat.
Som alla svåra problem tog allt detta tre dagar för mig. Under tiden har datacentralen fått till ett program som kan rensa bort viruset från smittade filer. Mitt VaccinX installeras på alla högskolans PC, och gulligt nog tar det bara ett par dagar innan någon student hackar om namnet till “Vaccinix”.
Detta är såvitt jag vet den första lyckade virusjakten i Sverige, även om det senare visat sig att man på ett israeliskt universitet bekämpade samma virus lite före oss och döpte det till “Jerusalem”. Efter ett till vaccin mot viruset “1701” var det inte längre samma intellektuella utmaning för mig och virusjakten har sedan tagits över av specialiserade företag.
Händelsen är dokumenterad 1989 via inlägg av mig Johan E. Bengtsson på VIRUS-L-listan, http://cd.textfiles.com/thegreatunsorted/zines_and_groups/zines_m-z/virl…
